Jourhem

Jag har tagit tag i att vara själv mer. * Vilket bara har gjort att jag mår bättre. Jag tror det är ännu en sak som stärker mig..att kunna vara själv, att inte behöva ha någon där hela tiden. Och att man inte är fastklistrad med den man är tillsammans med. Jag vill ha lite space, annars känns det som jag blir mer Bara en flickvän. Och det tycker jag inte om. Jag tycker om att veta att jag klarar mig så jävla bra ensam. Och som tur är förstår André det. Jag är just nu den ända dom har jourhem i Motala för katter. Det fanns tydligen ingen annan. Och jag har fått i uppgift att hjälpa två honkatter som är sjukt undernärda och vanvårdade av sina nuvarande ägare. Jag ska åka och hämta katterna på fredag, ta dem till veterinären och se om organ har blivit skadade mm.. behandling hos veterinär betalar "Rädda djuren", som organisationen heter. Att åka själv och hämta dem känns lite läskigt då ingen från organisationen är med, men som tur är vill André följa med. Man vet inte hur länge man får ha katterna, men jag hoppas att de kommer vara här en stund och känna sig trygga och äta upp sig ordentligt. Tyvärr kan det ju bli så att man blir väldigt fäst vid dem så jag kommer nog vilja se hur det går för dem sen.. Om de nu inte är i så såligt skick att det inte går att göra något, men det hoppas vi inte... Det va lite roligt, jag läste annonsen, på två olika ställen, skrev ett intressebrev och fem-tio minuter ringer dem.. Hon som jobbar inom rädda djuren verkade så himla söt, jättesnäll och trevlig.. nästan så man ville bjuda ut na på en dejt... nä ups... tillbaka till ämnet... Mina endorfiner sköt upp i taket och jag åkte direkt till Maxi och köpte lite kattstuff.

Här är en av de två annonserna jag hittade om de små stackarna http://raddadjuren.org/2010/03/18/magda-och-dagmar/#comment-398 ..föressten..jag har slutat röka, på riktigt den här gången.. skönt känns det och tänker aldrig börja igen! Nu hoppas jag bara cindys pappa slutar med för då är chansen ännu mindre att hon kommer börja sen när hon blir äldre. ^^