att det kom just idag var nog att mitt psyke inte orkade hålla mig kvar på toppen.
även om man känner sig ensam, så vet man att man har de bästa vännerna man kan ha,och vad skulle man göra utom dem. inräknat där är också en del av min familj.
när för många negativa saker läggs i hög blir det helt enkelt för mycket..man störtar. jag hatar att jag är sån här. ibland tänker man att det var så mycket enklare då när man inte brydde sig om någonting. men man vet att det är helt fel och så vill man inte ha det. galet galet galet..
pengar ,soc,oro för att pengar ska räcka till, självhat att jag är så glömsk och virrig att jag glömmer det viktigaste, lämna in papper till soc, viktiga möten, fixa påfyllning till medicin,hämta ut dem... där har vi en sak. sen att man blir sviken då man tror "det går bra nu" hjälper inte.åter igen på sjukhuset tittade dem i mina papper -det här ser inte bra ut... och du har redan opererats flera gånger...mummelmummel...oj,ja det är höga siffror här....mummel mummel... ja,du är ju inte purung längre. operation blir det igen,sedan var ett vaccin ett måste i mitt läge..3000 spänn,ja men visst, inget för mig som får över 1000 kr som måste gå till mat i månan.... hur som helst,om det inte hjälpt blir jag av med min livmoder. -men det är ju tur ratt du har ett barn. och sedan när man ligger där och tjuter av ångest o sagt att man tycker det är jobbigt med undersökningar och varför det har blivit så.. får man en känsla över att hon bara vill göra sitt jobb o att man ska gå ut därifrån.
negativa tankar,hela tiden.. men jag vet att jag tänker så när jag mår dåligt.
det blir bättre.. det är som när man blir sviken,dumpad..vägen till att gå vidare och må bra är skitjobbig,men man vet att man kommer må bättre.. intalar mig själv det flera gånger då jag bara vill dra över huvudet under täcket och sova..
ja just det. sova.. insomnia. inte ok.
