fredag 23 december 2011

Idag är dagen före julafton, och jag tänker inte gå ut utanför dörren! Äntligen slipper stresshandla i sista minuten bland alla julgalna människor. Suttit här i sängen och läst flera krönikor om julstress och hur folk ser på julen...


Juletid är för många en varm och trevlig tid på året, men för andra ett rent helvete.
Önskelistor ska granskas, julklappar ska inhandlas, släkten ska bjudas in, hemmet ska pyntas, pepparkakor ska bakas, lussebullar penslas, sill ska läggas in, skinka ska garneras, julgodis och julpyssel ska tillverkas, julmarknader besökas, granar pyntas, luciatåg ska ordnas, adventsljusen tändas, glädje ska spridas och gud förbjude om du skulle glömma julkalendern! och inte nog med det. Julsånger ska memoreras, klappar ska penslas, pepparkakshus ska hängas i granen och jultomten ska läggas in. Eller hur var det nu igen? det är inte konstigt att många människor upplever juletiden som den jobbigaste och mest psykiskt krävande högtiden på hela året!

Från varje affär skränar ljudet från samma dåliga julsånger som varje år och driver oss sakta till vansinne. I varje hörn ICAbutik slåss äldre damer om den sista påsen saffran, i ögonvrån ränner människor rundor som skållade råttor, fullpackade med diverse kassar och paket från olika affärer, köerna till uttagsautomaterna är räcker tvärs över staden och gråtande barn släpas ut i öronen från storfavoriterna ”lekjätten” och ”lekia”  av sina tillsynes desperata och svimfärdiga föräldrar. Många blir så fast i att hålla sina traditioner och i att försöka sträva efter den ”perfekta julen” att de glömmer bort vad som verkligen räknas. Senast idag läste jag att så många som 4 av 10 önskar få både julgran och klappar hemkörda till jul. Och när julstressen har så stor inverkan att man inte längre orkar bry sig om att införskaffa sina egna julklappar åt nära och kära förlorar julen till viss del sin charm. Är det inte meningen att det ska vara mysigt att strosa rundor i vimlet av glada människor och julgransljus i sökandet efter julklappar åt sina nära och kära? Känner man inte längre någon glädje i att finna en personlig och lyckad julklapp till någon man bryr sig om, eller har julen blivit ett materiellt fenomen? handlar inte julen om att få umgås med familj och vänner, känna glädje och värme från de som betyder mest? att få se glädjen i någon annans ögon och känna lyckan i att få ge och även att få? Det handlar inte om vem som fick den dyraste klappen, eller huruvida snön närvarade eller inte. Julen ska vara en tid för kärlek och kamratskap, en tid för tacksamhet och välvilja, inte en tid girighet och stress. Och föresten vänner, se nu till att ha en god jävla jul!