Joanna numer..

Berättade för Dig* att jag tackat nej till en hel del ... utan att tänka något vidare i situationen... Och du blev så stolt. Var inte förens då det gick upp för mig.. när du blev o visade dig Glad över vad Jag (?) gjort, som inte ens förstod då att Jag gjort ett "rätt" val för min egen väg att gå.. en sådan bestämd väg att jag inte ens tänkte tanken.. en impuls & något som jag nu är stolt över. En impuls som varit positivt. Jag klarar mina mål, mina principer. Bra samvete och kan bara tänka som alla andra hur man kan göra för att bli lite, lite bättre människa.. Alla har självklart opassande tankar, men förnuft att inte göra någonting åt dem spelar roll. När jag pratar med någon som mår riktigt dåligt försöker jag inte länge (som förut-för min egen vinning skull) att tjäna på deras/andras misslyckande och missär att berätta vad som (falskt) kommer att göra att dem må mycket bättre. Känner medkänslan & KAN tycka synd om folk som inte förstår att det är synd om dem själva. igen. DET är sorgligt. För dem. ord, tankar, lite känslor och lite funderingar...