Vart hemma med dotter nästan en vecka. Försökt att inte tänka så mycket utan försökt sysselsätta mig med saker, med en sjuk cindy har det blivit att försöka sysselsätta sig så gott det går. Vart lugnt och tiden går. Pratat med M om det som hänt, men eftersom det inte fanns någon anledning att betett sig, som jag redan visste, känns det fortfarande väldigt förvirrande. Känslorna är ömsesidiga från båda hållen, men något säger nej.. Jag vet inte om jag ska släppa taget, jag har nog försökt, men en del av mig vill inte. När väl försökt inser jag bara att man inte kan styra över känslor hur mycket man än försöker. Jag känner mig vilsen..
