insikt

Tiden går fort, lite för fort. Nu när jag börjar komma till verkligheten igen har jag tänkt bakåt, det är så mycket jag inte minns.. Har pratat med Hannes, André och Jessica från deras perspektiv. Och jag har insett hur mycket de verkligen har brytt sig, påtal om min mamma, och min syster, alla de lämnade mig aldrig ensam.. Jag har sån tur som har människor runt om mig som bryr sig så mycket om mig. De har vart rädda för att jag skulle bli arg på dem, men det har jag aldrig ens tänkt tanken. Jag borde tacka er, vet inte hur jag ska göra mer än att säga tack. Ett ärligt sant tack. Vart hade jag varit om jag inte hade er? Antagligen mist min dotter, antaglien mist mitt liv. Det är det jag förstår nu.. ett under att jag överhuvudtaget lever. Jag är mållös. Det ända jag vill säga är Tack. Jag älskar er.

Nu har jag ledigt ett tag från mina möten. Nu blir det att ta tag i mitt målande lite igen.. Det har sina perioder.. som allt. Jag känner att jag har släppt min apati och blivit lite varm och tänkande.. Panikattacker kännetecknas av ett flertal kroppsliga symtom som åtföljs av en intensiv rädsla för att något katastrofalt ska inträffa till exempel att man ska tappa kontrollen, bli tokig eller få en hjärtattack. De som kommer med påståenden som aldrig har vart med om det själv blir jag fruktansvärt arg på.