insikt

Tiden går fort, lite för fort. Nu när jag börjar komma till verkligheten igen har jag tänkt bakåt, det är så mycket jag inte minns.. Har pratat med Hannes, André och Jessica från deras perspektiv. Och jag har insett hur mycket de verkligen har brytt sig, påtal om min mamma, och min syster, alla de lämnade mig aldrig ensam.. Jag har sån tur som har människor runt om mig som bryr sig så mycket om mig. De har vart rädda för att jag skulle bli arg på dem, men det har jag aldrig ens tänkt tanken. Jag borde tacka er, vet inte hur jag ska göra mer än att säga tack. Ett ärligt sant tack. Vart hade jag varit om jag inte hade er? Antagligen mist min dotter, antaglien mist mitt liv. Det är det jag förstår nu.. ett under att jag överhuvudtaget lever. Jag är mållös. Det ända jag vill säga är Tack. Jag älskar er.