kaos

Mitt huvud är kaos. antingen fullt med virriga tankar eller helt blankt. jag är chockad och förvirrad. han valde att göra slut. för mig kom det från ingenstans. utan anledning. inget jag får svar på iaf, kanske inte finns någon heller, han kasnke bara ville att det skulle ta slut helt enkelt. men varför inte bara säga det rakt ut. prata med mig. nej, hot att slå sönder mina fönster och dörren till min lägenhet och ringa polisen verkar ju mycket smartare...och vas skulle han då säga? allt är så konstigt, ingenting hänger ihop. aldrig sett den sidan av honom innan. jag blev rädd. men hade min tjejkompis med mig. kvällen började bra, han sa första gången till mig att han älskade mig (när han va full) men allt var toppen, sedan vände det plötsligt, rätt som det var. varken jag och fija fattade inte vart det kom ifrån. blir ledsen över att han inte kunde säga det till mig på ett bättre sett omdet bara var så att han inte ville fortsätta. från jag älskar dig till nästa timma dra åt helvete. 

jag är värd respekt, som han betett sig är barnligt och inte acceptabelt.. hans förlust. totalt. hans. förlust.

även att man valt att ta avstånd från vänner hjälps det inte att saknaden är stor efter dem. saknaden tynger ner mig när jag inte vill något annat än träffa o krama om dem. det är svårt. hoppas det inte är en omöjlighet att träffa dem i framtiden. En lång väntan. jag vet att dem finns där och jag hoppas de fortfarande gör det i framtiden. jag är rädd att några av dem inte gör det, det skrämmer mig. önskar att allt ordnar sig och att de en dag kan känna en verklighetslycka.

patetiska människor

Sitter på lunch i skolan, börjat en uppsatts om Feminism och dess betydelse och inriktingar. Det är mycket läsande, mycket fakta men också väldigt mycket åsikter som är svårt att inte skriva med i just fakta-biten. Har gjort en hel del uppsattser så jag borde känner jag kunna lägga upp arbetet på ett sett som är enkelt att gå efter. Men det är svårt. Har några veckor på mig, och det är intressant och rätt roligt att arbeta med (när det inte kör ihop sig och blir för virrigt för mitt lilla huvud). 


Kan det vara något annat än komiskt? Hit och dit, prat och osanningar...suck.. Visst får man ha i åtanke att personer är yngre, spelar egentligen ingen roll i ålder, tänkte mest i huvudet. Tankegångar och barnsligt prat som inte har någon som helst mening. Varför tröttnar en del inte, och ser själva att de bara är patetiska? Ler åt hur fånigt det är, men när man själv blir inblandad för mycket, speciellt när det inte stämmer med verkligheten blir man irriterad. Får tänka på att Jag vet vad som stämmer och inteså får restenvara. Men det är tråkigt i längden att höra kommentarer, speciellt från vänner vad man ska ha sagt eller gjort, eller inte gjort. Försöka trycka ner någon kan jag verkligen inte se någon mening med. Mår man bättre i sig själv då? Är det en lugnande effekt av att försöka få personer emot någon som man inte tycker om? Finner personer det som ett nöje? Blablabla.. På lördag kommer älskade Fija. Ser fram mot det så in i hoppsan! Tyvärr har jag inte Cindy i helgen men får se till att de träffas inom en snar framtid. Inget och mycket har hänt senaste tiden. Är glad att syster anförtror sig till mig och kan prata med mig om svåra saker. Allting ordnar sig. Det är jag helt övertygad om. En del beslut man tar kan vara så svåra, så känsliga, så komplicerade men i längden kommer allting bli så mycket bättre och lugnare. När det är något som inte känns helt hundra ska man försöka ändra på det tills man är nöjd. Det finns inget rätt och fel. Bara man är medveten,mår bra och omgivningen mår bra. Det som var och kändes helt perfekt och rätt behöver inte vara det imorgon, om en månad, ett år...Sånt är livet. Saknar Cindy redan, bara tisdag.. nästan en hel vecka tills jag hämtar henne på dagis.. Men tiden går fort nuförtiden..