framtid

Precis vart och tittat på en lägenhet med André o lillskrutt. Eller vi tittade på två faktiskt. Cindy tyckte mest om den andra som man kunde gömma sig i garderoben^^ Men vi gillade den första bättre. Den va större, öppnare + en liten bras-grej (vad heter det?) Vi ska tänka på det till måndag. Vi tänkte att vi prövar först att flytta ihop här i Motala, så vi vet att allt funkar, sen tar vi Jönköping eller vart det nu blir..:) När pengafronten blir mer stabil och vi har jobbat lite på våra issues:) Känns klokt.

förlorade sonen.funnen.

Funnen! Skönt. Pustar ut. Cyrus försvann igår, katten alltså. Hittade honom. Idag igen-slet han sig från selen och försvann runt sex timmar.. men han återfanns utanför porten. Tur! Förstår honom, hade försökt ta mig ut jag med om jag va utekatt inlåst i en tvåa. Som jourhem får man inte släppa ut katterna förutom i sele. Stackarn. Han skulle ha hämtats för över två månader sedan men ingen hjälp alls från "Rädda Djuren", de hör inte av sig, man kan inte ta kontakt med dem över varken telefon el mail. Jag är förbannad och besviken på dem, jag trodde de hade gått i konkurs ett tag, därför de inte hört av sig. Men verkar fortf ha igång "organisationen", som tydligen inte går varken efter regler och planer. Pratade med dem sist för snart tre veckor sedan och de skulle kolla tåg o hämta Cyrus. Men inget mer har man hört... På sett och vis är det djurplågeri det här med. Katterna jag har hemma går inte ihop, alls! De får va i var sitt rum, den ena är sjuk och den andra -Cyrus är utekatt o klöser sönder mina väggar.. Jag hoppas verkligen det här ändras snart, för deras skull. Läste en artikel André visade mig.. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-ar-slarvmajor-med-adhd_1948271.svd Har läst ut en bok om AD/HD redan och är i slutet på den andra. Det är intressant, antagligen för att jag känner igen mig i allting. Ibland gråter jag, inte för att jag är ledsen, kanske just för att jag känner igen mig, jag vet faktiskt inte varför jag gråter. Men det är skönt. Och varje dag tänker jag på det, och om perioder/relationer/situationer som hänt som har påverkats. Det har vart en lättnad att fått denna diagnos. Absolut. Det hjälper mig att förstå varför jag har vart som jag har, eller är som jag är. Vissa saker, som att se i antingen Svart eller Vitt, har jag lärt mig med åren att det finns gråskalor.. Mycket har jag lärt mig själv att hantera, eftersom det inte har funnits något val. Men det är så mycket jag känner att jag kan förändra, jag hoppas att Concertan hjälper mig. Och just att jag vet varför. Jag mår fortfarande illa och har sån fruktansvärd huvudvärk. Ljus och ljudkänslig, som om jag hade hjärnskakning fast inte slagit i något.. Eller en fruktansvärd migrän. Och jag är rädd att jag ska få ett "migränanfall" när jag har Cindy. Men jag vet att Jessi kan komma o ta henne isf i veckan, vilket är en sådan lättnad. Men jag hoppas det går över snart, biverkningarna var värst första månaden, och den har nu gått... så det Borde gå över tycker jag... hoppas jag.